Blockbromsen består av en bromssko, en bromsarm, ett bromshjul och en bromsavlösning. Bromshjulet installeras ofta som en halv av kopplingen på mekanismens roterande axel. Den symmetriskt anordnade bromsarmen är gångjärnsförsedd med ramens fasta del, och de två bromsskorna med friktionsmaterial som är fäst på insidan är gångjärnsförsedda. På de två bromsarmarna, under bromskraftens verkan på bromsutlösningen, låser par bromsbeläggen bromshjulet i radiell riktning för att generera ett bromsmoment.
Ta kort-takts elektromagnetblocksbromsen som ett exempel för att illustrera blockbromsens arbetsprincip. När strömmen slås på drar den elektromagnetiska bromsfrisläppningens järnkärna till sig armaturen för att trycka mot tryckstången, tryckstången skjuter vänster bromsarm för att svänga åt vänster, och huvudfjädern trycks ihop. Samtidigt trycker den tryckavlastande hjälpfjädern höger bromsarm åt höger, och de två bromsarmarna driver bromsskon för att separera från bromshjulet, och mekanismen kan röra sig. När strömförsörjningen är avskuren förlorar järnkärnan sin magnetism och den attraktiva kraften på armaturen elimineras, vilket frigör armaturens tryck på tryckstången. Under verkan av huvudfjäderspänningen drar de två bromsarmarna tillbaka tillsammans för att driva bromsbeläggen för att hålla tätt. Bromshjulet genererar bromsmoment; samtidigt komprimeras hjälpfjädern. Bromsmomentet bestäms av huvudfjäderns kraft, och hjälpfjädern säkerställer mellanrummet mellan lossningen. Blockbromsens bromsprestanda bestäms till stor del av bromsutlösningens prestanda.
Blockbromsens egenskaper är enkel struktur, bekväm installation, och balanserat tryck som genereras av parklossarna, så att bromshjulets axel inte påverkas av böjningsbelastningar. Det används ofta i kranar.
